Människor man möter

och nickar ett  lojt tjena till, vid ett övergångsställe, på en gata, på ett torg, på en krog. Bara minnen består. Jag kände inte Gustaf Kjellvander men vi råkades och nickade lojt igenkännande till varandra. Vid Folkets Park, på Spångatan, på Södergatan, på Debaser eller på Tempo. Egentligen var som helst. Senast i torsdags, eller var det fredag, där Norra Parkgatan korsar Amiralsgatan bland parkflanörer och jordgubbsförsäljare, jäktade tjänstemän och stressade arbetare i hast på cykel eller moped. Det var alldeles för tidigt du försvann, rycktes bort. Men du, Gustaf, din musik och gärning finns kvar.

[Flash 9 is required to listen to audio.]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *