Ägg och bacon

Må vara banalt och enkelt men inte desto mindre gott om man gör alldeles rätt

Hemligheten ligger i att separera gulan ifrån vitan. Ha pannan på låg värme och låt vitan sakta koagulera, rör ner en matsked smör när den precis blivit snövit och ha i gulan, rör med öm men fast hand till perfektion. Lite svartpeppar och en gnutta salt. Servera med knaperstekt bacon och du har en enkel kvällsmåltid med en liten, liten twist.

Fredagkväll i stan

Och vad ska man äta? Just nu tar jobbet all min tid, både från blogg och familj. Har för ögonblicket så lite tid kvar att jag t o m var tvungen att äta lunch på Dagny’s idag. Men jag ser en ljusning efter måndag. Spenderade två dagar i London i veckan. Råkade ut för icke-rimmat bacon, det var en besvikelse. Cheddarosten i många olika former vägde upp en liten del.

Sture

Hade tänkt recensera ett besök på Sture men med tanke på sågningen av Dagny´s häromdagen skulle det bli alldeles för trist med mer klagomål så jag låter bli. Tilläggas bör att maten, svamptoast som förrätt, Wallenbergare till huvudrätt och några ostar som dessert var mer eller mindre klanderfritt. Hög kvalitet på råvaror och tillagat med omsorg och en gnutta kärlek. Servicen och personalen lämnar däremot en hel del i övrigt att önska.

Dagny´s

Dagens på Dagny’s är en lika säker besvikelse som att missa tre poäng i vårsolen på Swedbank stadion. 82 kronor är riktigt dyrt i förhållande till smaklösa och små, små, små portioner. I och för sig vill man nog inte äta mer av sådan besvikelse. Ehuru, låt mig ge ett rykande färskt exempel – du har inte (rå)rörda lingon till stekt fläsk med löksås, lingon som dessutom var så söta att de till och med överträffade de tre yttepyttiga lökringar som letat sig ner i timjan-(!!)såsen. Sidläsket var näppeligen rimmat och bara lite knaprigt i kanterna. Upplägget kan jag inte klaga på, det ser trevligt ut och där under har man med framgång gömt rättens riktigt svarta får – skolmatsalspotatisen. Nej, Dagny´s – gör om, gör rätt.

Födelsedagsmat – Spaghetti Bolognese

Det allra mest värdefulla jag har, min dotter, fyller sex år och jag undrar stilla vart tiden har flytt. Det en gång så hjälplösa lilla pyret har blommat ut till en vacker och bestämd ung fröken. Som det anstår sig att fylla år får man bestämma maten och sen lillan ätit fast föda har favoriträtten stavats Spaghetti Bolognese. Det lär finnas lika många recept och varianter på denna mångfacetterade pastasås som det finns kineser i världen. Själv har jag otalet varianter, alla goda på sitt sätt även om det finns en slags grund jag oftast återkommer till. Originalet däremot, Ragu alla Bolognese, sägs åtminstone enligt Staffan Heimersson härstamma från 1400-talet och liknar inte helt det vi tillagar idag. En ragu är en ragu och inte en sås och serveras alltid med tagliatelle.

Men min prinsessa vill ha det på följande vis, inbillar jag mig:

Ingredienser för 4:
500 g blandfärs
2 stjälkar selleri
1 gul lök
1 vitlök, solo
1 morot
150 g bacon (Viltspecialistens om möjligt) eller pancetta
200 g skogschampinjon
ett glas rött vin
en burk krossade tomater (Mutti) eller motsvarande mängd färska, skållade och urkärnade
2 msk tomatpuré
2 msk worchestersauce
salt, vitpeppar,
en gnutta cayennepeppar
5 dl kycklingfond
några nyp vardera av torkad oregano och timjan
färsk basilika till servering
olivolja att steka i

Slanta moroten och finhacka alla grönsaker och svamp, fräs ihop tillsammans med fläsket och blanda samman med tomatpuré, lägg över i en gjutjärnsgryta. Bryn köttfärsen och blanda ner i grönsaksfräset. Slå på vin, fond och krossade tomater och låt långsamt, långsamt, långsamt få puttra på spisen. Smaka av. Tre timmar är inte för länge! Servera med pasta, parmesanost , färsk basilika och njut med ett glas Monte Garbi Ripasso (nr 5328) till tonerna av ”Vi gratulerar”.