Oj! Är inte säker på om det är i helt positiv bemärkelse, får nog suga på eftersmaken ett tag till. Om man tror att man ska få sig en svalkande pilsner är man bör man låta denna stå. Matig, bränd, bitter, chokladig. Väldigt märklig känsla.
Fänkålssallad
Lätt blancherad fänkål, prosciutto, hyvlad parmesan, chili, skivad melon, några drag med svartpepparkvarnen, en nypa salt och fin, fin, fin olivolja. Till detta en torr men välbalanserad italienare. Paradrätten med karljohan, tryffelsalami och schalottenlök och en smörig sydafrikan avrundas med en creme brulé med färska hallon och en rättfram österrikare. Sämre lördag kan man inmundiga!
Creme brulé (6 portioner):
5 dl vispgrädde
1 vaniljstång
6 äggulor
2 msk socker
Dela vaniljstången och skrapa ur fröna. Ner med dem och stången i grädden och sjud upp men låt det inte koka! Vispa under tiden äggen luftigt med sockret och häll ner vaniljgrädden under omrörning. Låt sjuda på spisen till krämen fått lagomt tjock konsistens, om det skär sig är det bra att ha ett isbad till hands. Häll upp i formar och kyl. Ta fram en kvart innan servering, häll råsocker över och bränn av så att det blir en riktigt knäckig yta.
Sierra Nevada Celebration Ale 2010
Jag skulle så gärna, gärna vilja kunna säga något i stil med ”maltrund och humletät med smak av passionsfrukt och grape i en lång humlebitig avslutning”. Men jag har så svårt att uttrycka mig på annat sätt än åh så gott, köp och njut! Det smakar inte som en Tuborg, en Norrlands Guld eller en tjeckisk Gambrinus (och här blir min vän Morgan röd av ilska, förlåt Morgan – du var också pilsnerdrickare i din ungdom!). Fruktigare, helt klart, större och rundare. Mer som en long drink än en törstsläckare.
#11110, 27,90 kr. Imorgon en chocolate stout från Brooklyn.
I afton Wienerwaltz
Eller vi är inte så dansanta i residenset att det istället blev en helfuskad Wienerschnitzel. Fick nämligen inte tag på kalv så skinkschnitzel fick duga. Dessutom hade jag varken kapris eller ansjovis att tillgå så jag fick parera med ett kryddsmör på persilja och lite citron. Gröna ärtor gillar jag inte alls så dom lämnade jag därhän. Och yttermera så serverar österrikaren oftast pommes frites till en äkta wienerschnitzel men eftersom potatismos är det bästa jag vet gjorde jag en duchesse. Hur som haver gick det onekligen att äta!
Wienerschnitzel:
2 tjocka schnitzlar på 150-200g
1 ägg
mjöl
ströbröd
salt & svartpeppar
Banka ut schnitzlarna riktigt tunt (några millimeters tjocklek, 4-6 mm) med en köttklubba eller bara baksidan av en kastrull. Med fördel kan du packa in köttet i plastfolie så blir det inte så..messy. Nu säger alla stjärnor att du ska krydda upp mjölet med salt och peppar. Jag tycker dock att det blir svårare att ha koll på hur mycket krydderi som faktiskt hamnar på köttet så jag kryddar hellre som vanligt. Dopfelpannera genom att vända schnitzlarna noga så att mjölet fastnar ordentligt, ner en vända i det uppvispade ägget , sist ströbrödet och rakt ner i en het stekpanna med smält smör. Eftersom de är så tunna kan man räkna stektiden som en lövbiff ungefär.
Pommes duchesse:
6 potatisar
smör
salt, vitpeppar, muskot
2 msk neutral olja
ein bißchen schmör
2 äggulor
Kok potatisen, mosa och blanda upp med övriga ingredienser. Kör med en elvisp för att få moset riktigt slätt och mjukt. Fyll en spritspåse och spritsa ut små fina toppar på ett bleck klätt med bakpapper. Gratinera 10-15 minuter i 225 grader
Kryddsmör:
100g smör
1 dl finhackad bladpersilja
några skvättar citronsaft
salt och vitpeppar
Låt smöret blir rumstempererat, blanda med persilja och citronsaft. Smaka av med salt och peppar. Lägg smöret på en bit folie som du rullar ihop till en tjusig korv. Kyl och vid servering skär du upp snygga bitar av kryddsmöret.
Servera med en klyfta citron och en tjeckisk lager för riktig vardagslyx.
Smaken
”En bortglömd smak som ligger förborgad någonstans i mitt innersta…
Jag söker utan att finna.”
Dagens boktips: Någonstans i Paris ligger världens främste gastronomikritiker för döden. Pierre Arthens vördad av vissa, avskydd av många har i åratal tyranniserat världens mest högaktade köksmästare och fällt domar över deras skapelser, styrt över deras öden med ett penndrag, godtyckligt byggt upp och ödelagt deras anseenden. Men nu, under dessa sista timmar, söker han desperat efter en speciell smak, det där sublima han en gång upplevt och aldrig glömt. Smaken framför alla andra.
Music for an amateur
Jag jobbar med reklam men drömmer om både mat och musik. Det går å andra sidan att kombinera de tre. Jobba som reklamare med mat och musik. Förnöjsamt. Hade jag lagt manken till att skriva mer musik än tonåriga kärleksode till ouppnåliga förälskelser skulle jag har skrivt den här låten, som jag sjöng till hennes ära på vårt bröllop. Till min fru