Tommy Myllymäki, Grand Hotel och rotfruktsgratäng

Fick igår möjlighet att äta Tommy Myllymäkis meny från Bocuse d’Or på Grand i Lund trots att matsalen sedan länge varit fullbokad. Dessutom tillagad om silvermedaljören själv. Vad sägs om:

Havsvattenrimmad och lättbakad hälleflundra med musslor, ostron och gurka

Jordärtskockor i gryta med havskräfta, kycklingsky och tryffel

Ugnsbakad gös med löjrom, potatis, pepparrot och libbsticka

Variation av lamm med savoykål och lök

Citrusterrine med verbenaglass, maräng och citroncurd

Hur välvattnade smaklökarna än var så gick upplevelsen om intet av olika logistiska anledningar. Man, eller åtminstone jag, vill inte gå på fine dining med en grinig/sur femåring som egentligen inte gillar annan mat än den som serveras på dagis. På inget vis blev det heller en världsmästarmeny på hemmafronten – kycklinglår och rotfruktsgratäng är ingen smekning för gommen. Det är rustikt, mustigt och en smula stabbigt. Ingen amuse-bouche, ingen liten förrätt och ingen tillstymmelse till dessert men vad är väl en bal på slottet?

Hos min lokale handlare är färskutbudet minst sagt ringa men av någon anledning har dom alltid fin, färsk kyckling från Bosarp. Stycka loss låren och lägg dem ett par timmar i en marinad på olja, kikkoman soya, vitlök, citron, dragon&timjan, salt&peppar, gul lök och chili. Sätt ugnen på 225 grader och ge kycklingen ca 45 minuter. Köttvätskan ska vara klar. Skiva potatis, morötter, palsternacka och rotselleri och koka dem mjuka i gräddmjölk (3 dl vispgrädde + 3 dl mjölk) med lite grönsaksfond. Riv ner två vitlöksklyftor. Smöra en form och lägg över rotfrukterna när de är mjuka nog. Varva med lite riven cheddar och skivad purjolök. Häll inte över all vätska från koket  för då blir gratängen alldeles för rinnig. Toppa med lite mer riven cheddar och in en kvart, tjugo minuter i ugnen (tills den fått fin färg) samtidigt som kycklingen går klar. Låt med fördel gratängen vila minst tio minuter innan servering. Korka upp en flaska välkyld Simonsig och njut.

Rödbetor

Det går faktiskt att få tag på ekologiska och svenska rödbetor året om men det finns inget som slår den första sensommarskörden från mor och fars kolonilott. En salig blandning av röd-, polka- och gulbeta att rycka ur jorden och lägga in, koka eller steka i ugnen. Inlagda, på tal om det måste jag försöka få tag på en legymkniv till nästa säsong, till kalops, pyttipanna, isterband med dillstuvad potatis eller sylta. Och rödbetssallad! Nykokta med en rejäl klick smör och lite salt. Ugnsstekta med rotselleri, palsternacka, potatis och rödlök till en kolgrillad köttbit. Till lilla M:s barnkalas har jag till och med använt rödbeta för att färga monsterspaghetti alldeles röd. När snön smälter och koltrasten börjar sjunga så smått är det lätt att längta efter primörsäsongen igen.