Krämig citronkyckling

Den här lilla raringen ska tillredas och få koka med lite fond, mejeriprodukter och citron och sen serveras med tagliatelle.

För två och en halv portion: (Två vuxna och en kräsen sexåring)
300 g kycklingfilé
1 liten gul lök
8-10 körsbärstomater (med fördel skållade)
citron, zest och saft (smaka av!)
kycklingfond (förslagsvis kokt på skrovet plus lite grönsaker och rotfrukter)
grädde
crème fraiche
ett par kocknävar persilja finhackad
s&p

Skär kycklingfiléerna i bitar och bryn dem i smör. Låt den finhackade löken gå med. Klyfta tomaterna och tvätta citronen noga. Tillsätt tomater, zest och saft, grädde, crème fraiche och koka ihop några minuter. Salta och peppra, smaka av. Kanske lite mer citronsaft? Strö över persilja och servera genast med nykokt tagliatelle och en ljus lageröl exempelvis Peroni Nastro Azzurro (nr 1418 och Italiens svar på Pripps Blå).

 

 

 

Brooklyn Summer Ale

Och den ljumma kvällen spenderas bland kryddväxten på balkongen. Oftast brukar man planera måltiden först och utifrån den kompositionen välja en passande dryck. Idag gör vi tvärtom. Jag bara måste prova Summer Ale från Brooklyn. Det är inte ett sommaröl i klass med San Miguel eller Corona, utan en ljus men potent, frisk och citrustonad ale med balanserad beska. Lite stake och karaktär helt enkelt. Till denna serveras en stir fry på vad som fanns att tillgå hemma utan shoppingbestyr. Strimlad lövbiff, morötter både gula och orange, sugar snaps, vattenkastanj, böngroddar, brytbönor, lökskott, vitlök, chili efter behag och äggnudlar.

Blötlägg nudlarna i ljummet vatten och låt rinna av. Ställ åt sidan. Woka grönsakerna i het panna ca fem minuter, tillsätt köttet, en matsked ljus soya, svartpeppar. Rör ihop och lägg ner nudlarna. Låt steka ytterligare någon minut. Servera rykande hett i gott samklang med en Brooklyn Summer Ale. Det gifter sig.

Brooklyn Black Chocolate Stout

Oj! Är inte säker på om det är i helt positiv bemärkelse, får nog suga på eftersmaken ett tag till. Om man tror att man ska få sig en svalkande pilsner är man bör man låta denna stå.  Matig, bränd, bitter, chokladig. Väldigt märklig känsla.

Sierra Nevada Celebration Ale 2010

Jag skulle så gärna, gärna vilja kunna säga något i stil med ”maltrund och humletät med smak av passionsfrukt och grape i en lång humlebitig avslutning”. Men jag har så svårt att uttrycka mig på annat sätt än åh så gott, köp och njut! Det smakar inte som en Tuborg, en Norrlands Guld eller en tjeckisk Gambrinus (och här blir min vän Morgan röd av ilska, förlåt Morgan – du var också pilsnerdrickare i din ungdom!). Fruktigare, helt klart, större och rundare. Mer som en long drink än en törstsläckare.

#11110, 27,90 kr. Imorgon en chocolate stout från Brooklyn.